torsdag 5 februari 2009

Jag blivit en sur gubbe.

Jag har blivit en sur gubbe. Tror att det beror på tre saker.

1. Sämre och mindre sömn nuförtiden.
2. Har en bild att man som förälder ska våga säga ifrån. Vill att eskil inte ska få ta skit.
3. Har blivit äldre och bitter av alla motgångar.

Vattnet va avstängt i huset idag med. Igår stängde de av vattnet i hela huset i 2 timmar utan förvarning. Lite jobbigt med enorma bajsblöjor och matlagning då.
Idag hände det igen kl 08:00, också utan förvarning. I ren ilska sprang jag ner till lägenheten där det håller på att installeras ett nytt kök och klagade på rörmokarn. Då sa han att kl va efter 08:00 så vi fick leva med att det inte fanns vatten. Jag sa, varför sätter du inte in en kulkran(ett sånt där litet svart vred som brukar sitta i badrum på rören) i lägenheten så du slipper att stänga av vattnet i hela huset. Han sa, Man gör inte så.
Men han har fel. Har sett sådana lite överallt i nyare lägenheter så jag förstår inte va han menar. Tror bara att det inte görs pga snålhet. Vilket är ganska konstigt eftersom en avstängningskran bara kostar en hundring.
När jag skulle gå därifrån drog jag igen dörren framför henne som bor i lägenheten utan att säga ett ord, kanske lite onödigt hårt. Har bett om om ursäkt men har fortfarande dåligt samvete. Det va ju inte hennes fel(men hon är dotter till hyresvärden så hon har kanske lite på sitt samvete) arvssynd osv. Tycker dock att som hyres värd borde man informera om sådant. Ringde sedan till hyresvärden o klagade lite på honom.
Nu är jag inte arg men sitter här med dåligt samvete.

5 kommentarer:

Jakob sa...

Stå på dig Pearl! Arvssynden gäller hela hyresvärdsfamiljen helt klart.

pearl sa...

Känns skönt med ett gubbastöd. Snygg bild i vk förresten, den långhårta alltså.

Jakob sa...

ja fyfan, nu är harakiri-kniven putsad. snygg page själv förresten som man kunde ana i bakgrunden.

pearl sa...

ja, den är inte dum. Imperfekt är alltid hack i häl på en. Om man ändå kunde få lite försprång eller hänga av det förflutna för gott. Fast det är väl skammen som får en att försöka höja sig lite. Vill ju inte va mätt på livet redan nu.

Jakob sa...

skammen är vår största drivkraft